Den som inte trivs här trivs knappast någon annanstans heller, säger Helsingforsaren, 95.
Hon flyttade till det idylliska seniorhemmet för tre år sedan. På grund av läckage i lägenheten fick hon snabbt ordna med tillfälligt boende. Men när hon kom till seniorhemmet blev hon så förtjust att hon snabbt bestämde sig för att flytta in för gott.
– Det här tar jag, tänkte jag. Ännu har jag inte ångrat beslutet för en sekund.
På hemmet ordnas aktiviteter i form av allt från konserter till andakter. Då kan den som vill ta del av samvaron i den stora, praktfullt inredda matsalen medan den som är trött kan ta det lugnt i den egna lägenheten. Gemenskap finns här ändå – vid måltiderna samlas alla som bor i hemmet och äter maten som är tillredd av husets egen kock. På kvällen rullar personalen runt en vagn med bredda smörgåsar som man får plocka åt sig av som kvällsmat.
Hon har en god vän på boendet som hon brukar gå på andakt och allsång med. Väninnorna sitter ofta i hennes vackert inredda lägenhet och pratar över ett glas sherry.
Hon har ingen familj, men nog släktingar som hälsar på. Hon kunde ha klarat sig hemma, men varför vänta? Hon tycker att man ska flytta i tid. Visst finns andra alternativ som hemtjänst eller att ta släktingar till hjälp, men för henne har det funnits bara två alternativ: klara sig självständigt eller flytta hit.
– När man ännu är någorlunda frisk och klar i knoppen är det lättare att lära sig husets rutiner och man vet hur man vill ha det i lägenheten.
Den omsorgsfullt inredda tvåan vittnar om ett långt och rikt liv. Svarvita fotografier står inramade på fönsterbrädet. De vackra möblerna och färggranna blommorna har hon själv valt ut.
– Flera gånger om dagen slår det mig hur fint och bra jag har det, säger hon och blickar ut över rummet i förmiddagssolen.
Hon anser att en positiv attityd är grundförutsättningen för att trivas. För henne ler livet på seniorhemmet.
– Mycket beror på en själv. Jag trivs med mig själv och njuter av att ha det bra. Jag saknar ingenting.
Jag är intresserad av vad som pågår ute i världen.
Hon läser, ser på tv och tar det lugnt. Det är främst engelskspråkigt som gäller, och på tv blir det BBC.
Visst lockar även tryggheten. På seniorhemmet finns tillgång till vård dygnet runt, och om hon skulle falla och slå sig trycker hon på nödknappen hon har kring vristen i form av ett armband. Annars klarar hon sig bra, men på grund av de styva musklerna skulle hon ha svårt att ta sig upp på egen hand om hon föll.
På hemmet är vården främst rehabiliterande, men för den som behöver mera hjälp finns den tillgänglig. Att serveras fem mål god mat per dag är också skönt för den som har andra intressen än att stå i köket. Det ger tid att fokusera på det goda i livet.
– Jag har blivit lite lat. Men visst får man vara det när man är gammal?